Hos Mormor i Solna

Jag då har albin och ebba varit en sväng hos mormor och till Ullared och Borås Djurpark. Härligt att få träffa sina älskade barnbarn, nästan 2 veckor utan dom  är som en evighet. Albin var glad och sprallig som vanligt och Ebba börjar bli en stor tjej som börjar ju i 1:an om någon vecka så mormor är inte lika viktig för henne som för Albin.  Men mina barnbarn är det käraste som jag har detta är livets efterrätt även om hur många andra mor/far föräldrar har sagt det innan ,jag blir alldeles varm inombords bara jag nämner deras namn.

Igår kom dom tillbaka ifrån sin lill semester till oss i Solna och det var tänkt att dom skulle vara kvar, men jag hörde redan på Maria i bilen att så kommer det inte att  bli, dom dök upp vid 3-tiden och när kl var runt 4 så var dom iväg mot Sundsvall. Ville inte säga så mycket men jag såg att Abbe hade väldigt mycket petekier och dom skulle till sjukhuset i morse för provtagning. Så imorse bar det iväg för provtagningen och Abbes värde är nere på 2!!!!!!!!! Läget för Maria och Andreas är inte kul, förtvivlan,oro och Ablin lille hans situation är ju inte lätt, alla hans kamrater börjar på dagis igen efter semestern och han blir kvar hemma. Det är det jag tror att Maria t ycker är så jobbigt även om han skulle få gå på dagis bara 1 timme per dag men det går ju inte nu. Han har så mycket spring i sina små ben och bus som en liten 3-åring kan ha men är så himla duktig ändå trots sin sjukdom.

Så vad skall dom göra vänta till sin ordinarie läkare kommer tillbaka och ifrågasätta det som har hänt, det har gått snart 4 månader och inget har hänt känns det som.  Kommer sjukdomen att vara kronisk eller kommer den att läka ut, jag det frågar vi oss alla. Som mormor som sitter 38 mil ifrån känner jag mig förtvivlad över mitt lilla barnbarn och för min dotters situation,  men som dom säger man blir stark utav alla prövningar men det återstår att se detta är inget som man vill höra.
Vi får ta en dag i taget och tur att vi inte bor 380 mil ifrån varandra det tar ju ändå bara 3,5 timme ifrån Solna hem till S

Mitt lilla barnbarn

Han är 3 år och har en blodsjukdom som heter ITP. Resan med denna sjukdom har varit sedan 28 april i år, med blodprovtagningar varannan dag och testar av hans benmärg för att se så han inte har leukemi.

Jag beundrar min dotter Maria och hennes man Andreas och mitt andra älskade barnbarn Ebba  och lilla Albin som lever med detta och är deras vardag.
Igår åkte dom  på eftermiddagen  till Solna hem till oss ivår  lägenhet efter att lilla Albin har varit och (tankat gamma) hela dagenpå sjukhuset.  Mina älskade barnbarn har sett framemot att komma till Stockholm och få en liten paus från allt som är med denna sjukdom och provtagningar.

Alla vi nära försöker att stötta och finnas till men vad skall vi kunna göra.........orolig är man dygnet runt, som den mormor man är. Väntar bara på samtal om hur trombocyt värderna är är dom över 10 eller under....... vad kan jag göra om jag kunde byta med lilla Albin så skulle jag göra det idag eller ta min benmärg eller blod........eller ta det ni kan.....bara Albin blir frisk. Den lilla älskade unge är så himla duktig .........stick i fingret, kanyl i armen tre gånger på mindre än en vecka och han är en riktig Kämpe som Albin säger han är en Pulken (Hulken) och jag är Pulken Mormor.
Idag på eftermiddan ringer dom och då blöder Albin näsblod när dom är och handlar på Citygross och han som inte får blöda.................åker akut till Astrid Lindgrens barnsjuhus och där är dom nu..Provtagning igen ...........älskade unge hur mycket skall du får utstå......väntan är lång på alla svar, men det kanske finns en mening med allt kanske dom i Stockholm kan mer vad vet jag just nu är det inte kul att bara vänta på nya provsvar och vänta och se vad som skall hända.
Mormor har er i

RSS 2.0